Nattliga insikter

Jag har levt och hellre valt bort än att riskera att själv väljas bort. Jag har skapat kontroll i något okontrollbart som det är att leva. Det är så brutalt när livet kastar oss in på oförutsägbara vägar som kan sluta i både kaos och lycka. Och inland kaosartad lycka. 

Att vara duktig har för mig varit kopplat till att förtjäna att bli älskad. Jag har inte varit duktig för berömmet utan det går djupare än så, jag har upplevt att om jag inte presterar mitt yttersta så förtjänar jag ingenting. Det är som om jag inte existerar om jag inte presterar. 

Att göra andra besvikna har varit en stor rädsla och att inte räcka till. Jag har burit all världens sorger på mina axlar och det har varit tungt men jag har inte sett något annat alternativ än att fortsätta bära. Trots att jag själv stod i kvicksand kunde jag inte kasta bördan ifrån mig och rädda mig själv. 

Jag har också en rädsla för att vara en belastning för andra och har därför saknat tillit till omvärlden att jag skulle bli omhändertagen. Jag har bitit ihop, Gud vad jag bitit ihop & satt den ena foten framför den andra. Autopilot på. Tider hos hälsovården för spända käkar, ryggont m.m.

Och en dag går det inte längre. En dag tar modet och kraften slut. En dag fick ångesten övertaget och lamslog mitt huvud och hjärta. Och så är jag plötsligt det jag fruktade mest. En ingen, någon som knappt existerar, som inte kan prestera, vara duktig, vara andra till lags. En besvikelse och en belastning. 

Alla rädslor jag haft besannades plötsligt och en lång rehabilitering påbörjades för att på nytt bygga upp min självtillit och självkänsla. Som att födas på nytt men med skillnaden att ha 33 års erfarenhet i ryggen. Och en tacksamhet till möjligheten att få börja om. 

Jag blir inte klar i detta jordeliv men jag är en bra bit på väg. Och jag är övertygad om att framtiden kommer ge mig mer genuin tillfredställelse än vad dåtiden givit mig. Jag kommer gå sönder och fortsätta laga mig själv men med en större förståelse för mig och med en ödmjukhet som jag tidigare bara visat andra. 

Kommentarer

Och tänk vad fantastiskt att man har fullt existensberättigande bara genom att finnas till. Bara genom att man är den man är. Man behöver egentligen inte bära någonting, inte göra någonting, inga prestationer, ingenting. Och ändå är man så värdefull. Och vilken tur att man kom på det när man förhoppningsvis har långt kvar att leva. Så man kan vara nöjd med sig själv resten av livet. Och veta att man inte behöver bära hela världen på sina axlar. Kramar!
Linnea sa…
Vilka insikter! Jag känner verkligen igen mig <3 visst är det tacksamt att se att vi kommer kunna bygga upp något bättre än det som varit, trots våra tidigare rädslor. Det tar tid, men det går! Kram <3
<3 Fantastisk och fin läsning
Fröken F sa…
Så sant så sant, det kommer öka vår livskvalitet även om det också kommer göra ont.
Fröken F sa…
Ja precis så, att våga se hoppet när det känns hopplöst och sluta leva livet efter de rädslor en har. Våga visa sig för andra precis som man är & vara värdefull utan att prestera eller vara något annat än det man är i stunden. ❤️ kram
Fröken F sa…
Tack min fina vän ❤️

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani