Kolmården

På midsommardagen åkte vi som sagt till kolmården, vi var tidigt ute och åkte redan vid sjutiden. Jag hade packat ner mitt survivalkit och var rätt nervös ifall jag skulle fixa denna resa. Ni som är utmattade vet att det är lätt att undvika saker man tror kommer utmynna i en krasch, på så vis blir ens liv rätt begränsat. Men det var inte bara utifrån utmattningen jag var betänksam utan också på grund av bäckensmärtorna graviditeten medför. 

Vi träffade en familj där som vi skulle ha sällskap med och jag var rädd att det skulle bli för mycket planerande. Jag som inte klarar av att ta beslut för min egen del får panik om jag ska börja planera för andra. Under ett bra tag nu har vi levt dag för dag och visst har vi haft planer men alltid med klausulen - om jag mår ok, om jag orkar. 

Det visade sig att lördagen skulle bjuda på högsommarvärme, det var gassande sol och över 30 grader i solen och inte särskilt mycket vind heller. På ett sätt är det så skönt att umgås med barn för de är kravlösa, de vet inte vad som väntar, hur stor parken är eller hur mycket det finns att upptäcka. De är glada så länge det finns stenar att hoppa på och glass att slicka på. Det är vuxna som sätter kraven på vad som ska upplevas. Största delen av dagen hade jag en fyraåring i varje hand. Jag kände mig inte stressad eller störd av något. Jag hade min stol med mig och efter lunch så bestämdes det att jag skulle sätta mig i skuggan och vila och de andra skulle ta en längre tur och komma och hämta mig sen. Därefter skulle vi se delfinshowen. 

Innan min utmattning och mina nya insikter hade jag inte ens resonerat med mig själv vad som är bäst för mig. Jag hade gjort som de andra även om jag hade blivit galet trött och irriterad sedan. Nu inser jag ju att Kolmården är roligast för min dotter, jag har inga egna behov av att se mig omkring mer än det dottern vill upptäcka. Jag inser också att jag är en roligare person om jag inte kör slut på mig själv. Så vilan var välbehövlig, bara att slippa kommunicera med omgivningen. 

Parken sväljer mycket folk så det kändes aldrig som jag höll på att få panik för att det var för mycket folk i närheten. Det var bara när vi väntade på att bli insläppta på delfinshowen och när vi skulle ta safari-linbanan som vi stod i kö. Överallt hörde jag föräldrar på bristningsgränsen. Föräldrar med inget tålamod, trötta och griniga ungar. Ja det var kanske inte det bästa vädret för att hålla humöret högt. 

När vi kom tillbaka till hotellrummet var jag redigt trött. Då ville jag inte prata med någon mer. Familjen vi åkte med undrade om vi skulle ner till spa/poolområdet. Då kände jag mig kort i både tålamod och ton när jag sa att vi kan sms:a hur vi ska göra. Jag ville bara vara för mig själv med min familj. Men de kom ändå och ringde på dörren för att göra upp planer med middag och bad. Då gjorde sig utmattningen påmind - mina synapser fungerar inte - låt mig vara. 

Som tur är förstod både mamman och min sambo läget och de gick iväg för att kolla middagstider etc. Det blev så att vi åt middag innan vi stack ner till poolområdet som vi var i fram till kl 21:00. Där kunde jag slappna av, gå in i mig själv och meditera lite. Mina stackars svullna fötter och anklar mådde bra av att få kylas ner. Efter läggningen av dottern satt jag och sambon sedan på balkongen med utsikt över Brådviken och umgicks i något som tycktes vara en utomlandsnatt. Så behagligt och fint. 

Detsamma gällde frukosten på söndagen, den andra familjen hade nog gärna velat synkronisera våra tider men jag sa att det är omöjligt att veta när vi vaknar och går ner och äter frukost. Vi kan väl höras på sms. Det gick bra och det visade sig att de åt frukost minst en timme innan oss. Därefter möttes vi i parken senare utan stress. Jag och sambon bestämde att vi skulle fokusera på bamseland samt ev lekparken. Varken vi eller dottern verkade ha behov av att se mer djur. Det visade sig vara ett rätt beslut. 

Dottern älskade bamseland, karusellerna och kramkalas med olika karaktärer. När vi rörde oss mot lekparken plockade jag fram stolen igen och somnade där. Vi bestämde att gå in på tropicarium som ligger utanför parken men då var jag bra trött. Jag är egentligen mer intresserad och fascinerad av sådant som finns i hav och vatten. Men orken fanns inte och jag mig på första bästa bänk och stirrade in i ett akvarium. 

I bilen hem sov jag hela vägen. Lycklig och tacksam att det gick bra att inte överskrida mina gränser och att det gick bra att åka till Kolmården och att jag ändå kunde njuta. Med barn kan man njuta. Barns glädje över små saker, barns uttryckssätt. Barn är livet.

Det är klart att resan tog på krafter. De senaste dagarna har jag upplevt att jag haft mycket litet ork igen och jag har mest vilat på soffan. Men det är ju så det är.