Tankar på Leos lekland

Av -
Jag sitter med hörlurar på Leos lekland, sambon och dottern leker medan jag har fötterna upp i en soffa. Som tur är så är det inte alls mycket folk här. 

Jag har funderat över uttrycket "det är tanken som räknas". Är det verkligen så att det är tanken som räknas? Som om vi alla vore tankeläsare. Jag tänker exempelvis på det faktum att mina kollegor o chef inte hört av sig så mycket under min sjukskrivning. De har säkerligen tänkt på mig, men är det verkligen då tanken som räknas? Inte har jag mått bra av att de tänkt, men hade de kommunicerat att de tänkt på mig då hade jag mått bättre.

I många situationer som inte är okej kan folk förklara sitt beteende med att det ändå är tanken som räknas. Men att tänka är inte Good enough alla ggr. Och även om personer har goda intentioner kan beteendet ändå vara ytterst sårande.

Så tänker jag en tisdag på Leos lekland. 

Kommentarer

Linnéa sa…
Eftersom vi inte är tankeläsare (i alla fall inte jag) så behöver man kanske tydliggöra sin tanke genom ord eller handling innan den får någon slags betydelse. Annars är ju risken väldigt stor att den där goda intentionen missförstås eller feltolkas. Just nu kan ju du bara gissa dig till varför ingen hört av sig. Av omtanke eller för att de inte bryr sig eller annan random anledning... svårt att veta.
22 juni 2016 kl. 16:27
Tant H sa…
Nej, i alla sammanhang är det inte tanken som räknas. Människor som står en nära vet man att de tänker på en. I andra relationer krävs det handling för att man inte ska känna sig bortglömd. Jag vet att även jag aldrig skulle blivit tillfrågad under min sjukskrivning om jag inte haft min kollega som tänker på mig och därmed också bjuder in. Hon har berättat att hon i gruppen tagit upp det och att hon tycker det är för jävligt. Tycker det är en chefsfråga.
23 juni 2016 kl. 08:24
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer