Till mannen i mitt liv
Viss musik alltså, vad den kan väcka. Känslor från en svunnen ungdomstid både smärta och tillförsikt. En magisk tid. När sambon spelar Metallica älskar jag honom ännu mer. Han minns det nog inte men jag minns en dag på mellanstadiet när vi var ett gäng som lyssnade på metallica hemma hos någon. Han var där och så även jag. Vår historia sträcker sig tillbaka till år 1992 när vi blev klasskamrater. Viss musik är liksom vår musik. Vi blev inte ett par förrän 2010 men då hade vi varit vänner sedan 1998, innan dess var vi mest klasskompisar. Idag är han min närmsta allra finaste person. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Kommentarer