Stresspåslag

Över saker jag inte kan kontrollera men som jag absolut inte gillar.

Exempel: Min dotter har en aktivitet hon går på, nu vill en mamma som har barn på samma dagis att hennes dotter ska börja i samma aktivitet som min dotter. Det blir väl roligt säger hon. Och jag tänker nä!! Det blir varken roligt för min dotter eller för mig som måste prata med dig under tiden jag väntar. Min dotter och hennes barn går inte så bra ihop och vad jag förstår tror jag min dotter tycker det är skönt att inte någon från dagis är med på aktiviteten. Det blir ett sammanhang där hon kan vara någon annan än den hon blir på dagis. 

Nu har jag stresspåslag eftersom jag inte vet och inte kan kontrollera så att det inte blir som mamman tänkt i höst. Mitt enda hopp är att hon väljer en vardagkväll istället för aktiviteten medan vi kommer fortsätta med helggruppen. 

Visst är det hemskt. Är jag en hemsk människa som tänker så här? Jag går inte ihop med henne, det kanske är på ett personlighetsplan eller så är det för att våra liv, värderingar och prioriteringar ser helt annorlunda ut. Men hela hon ger mig ett stresspåslag.

Jag har inte visat någon entusiasm för hennes förslag, men heller inte sagt vad jag egentligen tycker. Har förhållit mig mycket neutral - tror jag iaf... 

Ett annat stresspåslag är de förändringar som skett på dotterns dagis sedan januari som både stressat barn, vuxna och personal. Men dottern kommer hem och säger saker som att alla barn slåss utom hon och en till. Imorse i bilen frågade hon mig varför några spottar, slår och knuffar henne. Vad svarar man på det utan att bli tigermorsan som säger slå tillbaka! 

Jag blir såklart så ledsen och orolig. Min dotter är en klok och ödmjuk tjej som leker rollekar och får med sig andra barn. Hon har vad jag vet inte visat några tendenser till "våld" mot andra barn. Inget vi hört från andra föräldrar eller personal heller. Ska hon lida för att hon har mer vett än att spottas, kasta sten, sparkas, slåss och knuffas?

Hon är omtyckt och populär på dagis både från barnen- och personalens sida. Men hon är också mycket känslig för tonlägen och konflikter. Hon kanske inte visar det på dagis men hemma delar hon med sig av sina tankar och känslor. Vi ska begära ett samtal med personalen för att dryfta vår oro, så får vi se vart det leder. 

Men stresspåslag blir det. 


Kommentarer

Linnéa sa…
Förstår stressen angående aktiviteten. En kan inte gilla alla. Till hösten kanske det känns annorlunda både för dig och din dotter.

Angående förskolan så tycker jag ni gör rätt i att prata med personalen. De kanske behöver få höra era funderingar. Kanske jobbar de redan med problemen ihop med de mer oroliga barnen och föräldrarna. Vilket kan vara skönt för er att få veta om ni känner oro. Det brukar vara bra att ta upp tankar med personalen direkt, enligt min erfarenhet. Även mina barn är ganska lugna och har aldrig hamnat i bråk eller slagsmål hittills, men hamnar ibland i grupper/klasser som är röriga. Det kan ibland lösa sig fort, men bättre att ta upp det än att vänta ut tror jag :)
Tant H sa…
Förstår din oro,. Jag har haft barn som varit lugna och de som varit mer bråkiga men aldrig vad jag vet slagit andra barn. Det blir olika sorters oro för en som förälder utifrån barnets läggning. Har tyckt att på något plan blir det mer oro över de som varit lugna, fått känslan av att de inte kan försvara sig och därmed blir mer utsatta och då vaknar tigermamman. Jag tänker att det viktigaste är att föräldrarna till de barn som använder våld snarast får reda på det och att förskolan tillsammans med alla föräldrar jobbar med det.

Du är absolut ingen hemsk människa som känner och tänker som du gör angående mamman på dagis. Förstår dig verkligen. Att känna sig tvingad att hålla färgen, påtvingad kontakt med människor man inte har något att prata om är väl bland det mest energidränerande som finns. Jag orkar inte ens hålla ögonen öppna då, måste släcka ner hjärnan, känner stressen och ångesten komma krypandes.
Jag tycker det är ett viktigt steg i tillfrisknandet att tillåta sig känna så sen är ju nästa steg att tänka ut en strategi för att skydda sig. Jag har utsatt mig alldeles för mycket för energitjuvar nu bestämmer vi oss för att det får vara slut med det.
Fröken F sa…
Jag försöker acceptera det jag inte kan rå på och fokusera på det jag kan göra. Bara att berätta om oron och stresspåslaget har gjort det mindre i styrka. Och samtal med personal är bokat nu. Nu har jag lugnat ner mig.

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani