Rekreation och en sak i taget

Det är en enorm lyx att ha rekreationen precis utanför dörren. Jag pratar om skogen. Den är inte stor, inte särskilt djup men den har det som skogar har. Lugn, träd, fågelkvitter och vitsippor. Nu när det blivit varmt ute är det ingen match att få en dos av skog varje dag och det gör enormt mycket för min kropp och själ. 

Jag fortsätter att göra dagarna så randiga som det går. De dagar jag lyckas märker jag att det blir veckor där energinivån håller sig på bra en bra och hållbar nivå. De dagar då vilan och ensamheten uteblir får konsekvenser. Vila behöver jag, men lika mycket behöver jag ensamheten. 

Därför är måndagar inte så jobbiga längre eftersom det betyder barn på dagis några timmar och sambo på arbetet. Bara jag, katten och de feta humlorna som umgås. Ibland orkar jag inte ens med katten. Ibland stänger jag henne ute eller stänger in mig. Men det är likadant med bedjande hundögon som med bedjande kattögon. Ju mer jag inte vill desto mer vill hon. 

Söta lilla kattskrälle, jag är så glad jag har dig. De allra flesta dagarna är jag det. Och jag blir omåttligt orolig om du inte kommer och säger hej på en hel dag. Katthemmet trodde hon skulle bli förvildad om vi släppte ut henne, men än så länge har det inte skett. Hon har nu bott hos oss ett år. 

Det är också rekreation - att vara med sin katt. Vara i nuet, lägga undan sin dator, sin telefon, sin bok eller något annat och bara ge katten full uppmärksamhet. Då brukar det bli en kvart sen hoppar hon nöjt ner och försvinner på egna äventyr. Så lite det krävs egentligen när hon vill tanka närhet och ömhet. 

När var var i min akutfas och innan kraschen orkade jag inte ens med att klappa henne 5 minuter och definitivt inte utan att också få fippla med telefonen eller kolla på tv. Och jag kunde för den delen heller inte enbart titta på tv, utan hade alltid datorn eller telefonen, ibland båda delarna nära till hands. Jag orkade inte vara i nuet utan flydde hela tiden med olika saker. 

Nu orkar jag det mer, men jag har fortfarande kvar lite av det beteendet. Jag får göra aktiva val hela tiden, som tex att inte spela mobilspel samtidigt som jag äter lunch. Göra en sak i taget. Känna hur maten smakar, känna en mättnad som sprider sig. Inte "multitaska" mer än nödvändigt. Dessutom går det dåligt för jag kan inte rikta uppmärksamheten åt flera olika håll längre. Det gör mig galen ibland. Ibland tror jag nämligen att jag kan göra två saker samtidigt utan att det ena blir lidande. Hårt uppvaknande varje gång, men mjukt och skönt att inse att jag inte behöver göra fler saker samtidigt då jag nu mer har all tid i världen.

Jag tränar på att vara ineffektiv med förbannat gott samvete. Ge mig själv guldmedaljer de dagarna jag gjort saker halvfärdigt. Eller då jag bara förberett för en aktivitet men sedan inte gjort den. Mer sådant behöver jag. 


Kommentarer

Fröken F sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tant H sa…
Vad härlig läsning.
Försöker också att göra dagarna randiga, märker också att energin håller sig på en mycket jämnare nivå över veckan. Får inte de dippdagar då jag ligger hela dagen och inte orkar något.

Men det är fortfarande svårt för mig att hålla fast vid randiga dagar, det händer en del spontant som jag inte räknat med. Som tex att få spontana besök på landet. Det är jätte trevligt och jag vill verkligen ha det så, att människor som jag tycker om ska känna att de är välkomna och kan besöka oss spontant. Att min son ringer och undrar om jag kan komma över och passa barnbarnen en stund är svårt att säga nej till.
Det är så mycket jag vill göra och också gör men som jag i efterhand känner att det blev för mycket.

Andra saker har jag mycket lättare med att dosera energin, som hemsysslor, att vila på landet, att laga enkel snabb mat, att välja om jag ska svara i telefon.

Den här veckan har jag saker inbokade varje dag. Då är jag bättre på att vila, det blir oundvikligt för det tar så mycket energi.Har nyss kommit hem från läkarbesök, ska vila en timme, värma mat och sedan kanske åka ut en stund på landet bara sitt och titta, lyssna på fågelsången och ladda energi inför morgondagens möte med chefen.
Fröken F sa…
Ja det är en utmaning, och man vet ju inte för än efteråt, kanske nästa dag om dagen innan var randig nog. Det är det svåraste tycker jag. Ibland känns det som jag är i en labyrint med förbundna ögon och ingen finns där som kan vägleda mig.

Lycka till imorgon, tänk på att det inte är du som ska hålla i mötet med chefen, du behöver inte veta vad du ska säga. Det är deras möte och det är dig det handlar om.

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid