Återhämtning

Igår när jag var hemma hos en nyvunnen vän och åt lunch och umgicks med hennes bebis då kände jag mig frisk. Det är något som inte hänt sedan sjukskrivningen. Det är härligt att jag i stunder kan känna mig frisk och liksom njuta av det. Men samtidigt fortsätta att leva randigt och verkligen tänka igenom de aktiviteter jag bokar, om jag orkar med de. Men minnet är fortfarande kasst. Där och då hade vi sådana där fina samtal vi kan ha människor i mellan. På natten när jag låg vaken och äkte tillbaka på dagen så mindes jag inte vad hon berättat för mig. 

Det är sorgligt men också bra på något sätt eftersom det tvingar mig att leva i nuet och verkligen njuta av det som händer idag. För imorgon kan det vara borta. Jag kan inte längre samla på mig minnen och leva på att njuta av dem i efterhand. De är liksom ihåliga efter ett par dagar. 

Jag minns inte ens på riktigt om helgen som var var en ledig helg med sambon eller en jobbhelg... Och jag litar liksom inte på min intuition längre. Nu frågade jag min sambo, han var ledig. Tråkigt för då jobbar han nu i helgen :(

Men tillbaka till att i stunden få känna sig friskare än på länge - vilken skön känsla! Och vilket kvitto på att jag ändå är på väg framåt i min återhämtning. Jag kan berätta mer om det som fungerar idag som inte gjorde det för några månader sedan. 

När jag är ensam med min dotter både på morgonen och på kvällen och de tillhörande bestyren fungerar bra. Det är sällan jag är så trött att irritationen tar över. Jag har spontant under en promenad gått förbi en kompis och hälsat på. 

Jag kan lämna på dagis utan att skämmas. Jag kan åka och handla. Jag har till och med (en gång) tagit med återvinning i och med dagislämning som jag slängt på väg hem. Jag skämtade till det två gånger i måndags under stresshanteringen och fick de andra att skratta. Jag läser en pocketbok, det går långsamt men jag läser!

Jag ska säga att min värld ändå krympt betydligt. Jag åker helst inte och handlar till stora affärer. Jag håller mig inom en radie på 2 km från vårt hus, förutom när jag ska till terapeuten som är verksam ca 2 mil bort. 

Nästa stora mål är att åka och hälsa på min vän som bor kanske 3,5 mil bort. 

Kommentarer

Eva Svärd sa…
Den där känslan att att känna sig frisk, den känslan... Njut! Kram
Fröken F sa…
Ja precis, helt underbar. Frisk men med större vetskap och insikt än tidigare. Jag njöt! Kram
Tant H sa…
Härligt att läsa din beskrivning av känslan, den är euforisk.

Det gäller att tänka på framstegen varje dag. Hur har det varit och hur är det nu, kan känna en seger när jag spontant kommer på tex att jag sitter och läser morgontidningen, vilket jag för en månad sedan inte gjorde. Att jag kan glädja mig inför olika aktiviteter och än så länge ha kortare stunder då jag känner mig frisk.

Ska på lördag morgon åka till Malmö. Kommer ihåg oron och ångesten innan jag åkte dit i mars och den totala tröttheten då jag var där. Tågresan var ett trauma, fick lov att ta Sobril på tåget då ångesten var förskräcklig. Idag känner jag glädje inför resan på lördag ska bli skönt att ligga på hotel, att umgås med min son,barnbarn och svärdotter. De tar det lugnt och jag vet att jag kan vila hemma hos dem.

Känns sorgligt att jag inte kunde åka med på friskvårdsdagen till Stockhom i dag. Men är stolt över mig själv att jag utan större vånda tackade nej. Det är en omöjlighet att ha en aktivitet som pågår en hel dag utan att vila.

Utmanade tiden till kommunhälsan i dag klockan 8.30. Det gick förvånande bra. Vilade hela kvällen i går och har noga tänkt igenom vad jag behöver stöd i inför återgång till arbete. Det kändes bra att framföra det och psykologen ingav mig hopp. Hon bekräftade mig i att jag ska ha fokus att göra det som enbart känns bra .
På eftermiddagen ska jag och en väninna åka till en lanthandel och därefter fika. Ska efter det klippa mig vilket känns som dålig planering men vill ändå göra det.
Fröken F sa…
Hoppas du hade en fin dag trots lite väl många aktiviteter! Det är sorgligt att inte kunna göra det vi tidigare kunde, men det är ännu sorgligare att vi tidigare inte kunde ta beslut utifrån våra behov. Nu kan du det! Det är ju faktiskt alldeles toppen! Skönt att du har en bättre känsla inför Malmöresan nu än den förra! Kram
Åh vad häftigt, vilka kliv du tar framåt, fast försiktiga bra kliv, go you!

Jag tänker på det där du säger om att du inte minns så mycket längre. Jag läste en studie för några år sedan som handlade om att människor med väldigt gott minne var oftast lite olyckligare än de med dåligt minne. Och jag minns att jag själv tänkte: då har jag tur. För genom hela livet har jag haft det som du beskriver- men om det är till någon tröst så gör ju det faktum att man inte minns exakt allt INGENTING med det faktum att man haft en underbar dag med någon med själslig kontakt. Kroppen minns ändå att igår- det var väldigt fint- men sen kanske det är lite tur att man inte minns alla detaljer så man kan gå igenom dem för mycket och dissekera vad det var som var så underbart.

Lite ofrivilligt måhända, glider du ändå in mer och mer på det där att UPPLEVA, och LEVA, snarare än registrera och avhandla livet. Man nöjer sig känslan och intuitionen av vad som är bra och dåligt, än vad som sagts ordagrannt. Tror det är bra skit det här!
Fröken F sa…
Precis så, det är sundare att uppleva och leva än att registrera och avhandla. Så jag är tacksam på ett sätt även om det också ställer till lite att inte minnas så bra.

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Ångestpåslag