Aktivitetsbalans

Det blev ett litet brejk från bloggen. Brukar ju inte uppdatera så mycket på helgerna. Men på måndagarna brukar det komma ett inlägg. Helgen bjöd både på en dålig och en bra dag. På lördagen mådde jag konstigt vid frukosten, jag tänkte det kunde vara ångest så jag försökte omfamna den och lugna ner kroppen med andningsövningar, men sen fick jag en hostattack och kräktes i min kupade hand på väg till toan. Det är så j*vla svårt att veta när jag mår illa och när jag har ångest, det är typ samma symptom. 

Efter att hela frukosten landat i handfatet och orsakat stopp... så hade jag ont i huvudet och kände mig allmänt svag och utan energi. Då kändes det helt övermäktigt att jag skulle vara ensam med min dotter fram till kl: 18.00. 

Istället för att lida i det tysta och bita ihop skrev jag ett sms till min sambo och berättade hur läget var och att jag önskade att han kunde komma hem tidigare. Han ordnade så att han kom hem vid 14:00 istället och hade då köpt med sig Mc Donalds. Eftermiddagen och kvällen låg jag i sängen. Jag hade sedan ork att lägga dottern och kolla på eurovision och sov bra. 

På söndagen mådde jag bra och på eftermiddagen kom en vän med färdig lunch vi åt hemma, sedan skjutsade hon oss till en närliggande stad och statsmuseet där våra barn lekte i flera timmar. Det gick bra för mig, jag var lite muntorr i början men det släppte sen. Vi kom hem vid 16:30 tiden samtidigt som sambon och då la jag mig i soffan och sov fram tills middag. Men energin höll sig på en bra nivå trots utflykten.

Igår började det tredje och sista momentet i stressbehandlingen - aktivitetsbalans med en arbetsterapeut. Det var intressant. Vi fick fylla i hur vårt dygn ser ut nu med olika aktiviteter - färglägga tårtbitar i en cirkel, varje tårtbit var 3 h. Det var inte så enkelt som man kanske tror. Sedan fyllde vi hur dygnet såg ut strax innan vi kraschade och jämförde. I läxa ska vi fylla i en framtidscirkel hur vi önskar att det såg ut. Vi ska även formulera mål.

När vi skulle börja rita så mådde jag plötsligt dåligt, vet inte om det var för att jag inte riktigt förstod uppgiften först eller bara att jag förväntades prestera. Men jag blev plötsligt jättevarm. Frågade kvinnan bredvid mig om det var varmt där inne och hon svarade att hon inte tyckte det. Något började eskalera inom mig och jag tänkte på att jag kanske mådde illa. Jag ursäktade mig och gick på toa. 

Där inne tog jag av mig skorna och satte fötterna mot golvet. Fokuserade på hur det kändes och andades lugnt in och ut, in- räkna till fyra, hålla andan -räkna till fyra, ut - räkna till fyra. Efter ett tag kändes det bättre och jag gick tillbaka. 

Tog även av mig skorna där inne och drack vatten. Jag kunde genomföra lektionen utan att den där känslan kom tillbaka. 

Handlade på vägen hem och på eftermiddagen var jag en eremit tills jag hämtade dottern. Resten av dagen flöt på bra trots att jag och dottern var ensamma i 4-5 timmar. Läggningen gick bra. 

Kommentarer

Tant H sa…
Härligt då det fungerar och man märker att det håller. Andningövningen brukar jag köra, den fungerar oftast bra.

Har haft en bra helg. Var i lördagskväll ute och åt tillsammans med två av mina söner och ytterligare tre personer som jag känner mig trygg med. Det var lugnt på restaurangen så vi blev sittandes i tre timmar och hade det jätte trevligt, kände att jag mådde riktigt bra.

I söndags bjöd vi en av sönerna, hans flickvän och hennes föräldrar på fika hemma hos oss. Hade även då jätte trevligt. Jag fick energi och mådde bra.

I fredags träffade jag min chef, det kändes bra men jag hade jätte svårt att somna i fredagskväll.Jag vet inte vad jag känner då jag tänker på mitt arbete. Får inte ihop det, ena dagen känns det bra, tänker att det kommer nog på sikt att gå och andra dagen känns det som att det är en omöjlighet att återgå till arbetsplatsen och att överhuvudtaget arbeta.

Fick ett sms av en kollega igår kväll som undrade om jag orkar delta på en kommande friskvårdsdag som är förlagd i Stockholm med olika trevliga aktiviteter. Kände spontant, vad trevligt, det gör jag. Började sedan tänka efter hur skulle det bli möjligt. Orkar inte sitta på ett tåg utan att sova, orkar inte gå längre sträckor utan att veta att jag kan lägga mig efteråt, orkar inte vara med många människor en längre tid,orkar inte träff alla arbetskamrater samtidigt, hanterar inte mycket ljud och brus etc,etc. Så jag kom fram till att tyvärr jag är sjuk så jag kan inte delta. Därefter började jag funderat på om jag skulle orka en halvdag och sedan åka hem till en av mina söner för att vila, han bor i Stockholm. Försökte tänka ut olika lösningar men känner innerst inne att jag inte kan följa med, det ställer för stora krav som jag inte hanterar och har inte den orken och energin som krävs.

Jag känner en stor sorg över att jag blivit sjuk,över detta kämpande att försöka komma tillbaka,över denna ovisshet inför framtiden, över oförmågan att fatta beslut ,över ångesten inför det som planerats utifrån känslan jag kanske inte orkar, över att hela tiden få lov att rätta mig efter dagsformen.

Men jag känner också en så oerhörd glädje över de framsteg som sker, att ångesten har klingat av, att stunderna av välbefinnande blivit fler, att jag tvingas tänka på och ta hand om mig själv. Att leva utifrån min kropps och själs behov för att kunna bli frisk, det ger en inre styrka.
Allt här i livet har väl två sidor, nästan ingenting bara en sida.
Fröken F sa…
Det låter som du haft en bra helg du med och vad skönt att samtalet med chefen gick bra! Vad fint att de ändå bjuder med dig och på så vis visar att du tillhör trots att du är sjukskriven. <3 Men förstår dilemmat. Man vill men inser att det är helt omöjligt att klara av. Det är förbannat sorgligt, men i utmattningen ryms också glädje och insikter man inte vill vara utan. Tror det är bra om vi tillåter alla känslor. <3

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid