Aktivitetsbalans lektion 2
Idag fortsatte vi prata om hälsa ur ett aktivitetsperspektiv och blev återigen påminda om att det inte finns ett recept på hur man ska sova, hur mycket man ska gå och så vidare. Allt beror på vilket sammanhang man lever i. Det är svårt att säga till en småbarnsförälder att du ska sova 8 timmar i sträck, det blir ett hån. Därför kan man utifrån sina egna dygnscirklar fundera på vad som passar det sammanhang man lever i och om man är nöjd med den tiden som man lägger på olika aktiviteter.
Idag pratade vi om hur ofta vi blir avbrutna i våra aktiviteter och vad det är som gör att vi just blir det. Vi fick lista olika störningar som vi råkar ut för och som vi upplever som irriterande. Därefter fick vi välja ut fem av dessa och gradera dem i 1-5, där ett var det mest störande momentet.
Efter det skulle vi gradera varje störning för sig hur störande den är.
Mina fem värsta störningsmoment som irriterar mig och får mig att tappa koncentrationen under aktiviteter är:
1. När många pratar samtidigt eller när det är många olika ljud samtidigt - då kan jag inte göra något.
2. När jag blir avbruten av exempelvis min dotter som vill ha behovstillfredsställelse på en ggr.
3. När katten söker närhet, vill ha mat eller vill gå ut.
4. När jag kommer på något jag glömt göra och vill göra det nu för att inte glömma igen.
5. När jag får sms eller någon som ringer.
Det är medvetna val hela tiden att låta bli att avbryta det jag håller på med. Att medvetet inte svara trots det ringer eller när min dotter frågar något. Att sätta gränser både för mig själv och andra. Jag behöver faktiskt inte avbryta det jag håller på med om det inte innefattar liv och död. Och med dottern försöker jag berätta att nu gör jag det här, sen kan jag svara dig. Även om hon ibland blir irriterad och jag känner mig dålig, så är det ju bra, eftersom jag lär henne att sätta gränser.
Jag får ofta dåligt samvete för att jag inte orkar med katten när den vill ha uppmärksamhet. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av husdjur. Men jag har en bild av att när katten vill klappas då ska man släppa det man håller på med och vara tacksam att hon valde mig att komma till.
Graderingen Hur mycket störs du i allmänhet av dessa störningar?:
(Värsta tänkbara, väldigt mycket, lite grann, inte alls)
1. Värsta tänkbara störningen
2. Väldigt mycket
3. Nästan värsta tänkbara störningen
4. En ganska mycket
5. Lite grann
Sedan fick vi fundera över det som vi upplever som uppmuntrande eller stimulerande i vår vardag och skriva ner sådant och därefter välja 5 st. Jag valde dessa fem:
1. Egen tid i skogen, trädgården, läsa, måla etc
2. Tid med familjen i vardagen, i trädgården
3. Härliga stunder med dottern på tu man hand vid exempelvis: läggning, matsituationen eller mystid
4. Tid med sambon: pratar, kramas och när vi själsligt "connectar"
5. telefonsamtal och sms med vänner
Graderingen blev: Hur mycket uppmuntras/stimuleras du i allmänhet av detta?:
(Det bästa som kan hända, väldigt mycket, ganska mycket, lite grann och inte alls)
1. Det bästa som kan hända
2. Det bästa som kan hända
3. Det bästa som kan hända
4. Det bästa som kan hända
5. Väldigt mycket
I hemuppgift fick vi att under veckan ta vara på minst en uppmuntran och även fundera ut ett mål.
Idag pratade vi om hur ofta vi blir avbrutna i våra aktiviteter och vad det är som gör att vi just blir det. Vi fick lista olika störningar som vi råkar ut för och som vi upplever som irriterande. Därefter fick vi välja ut fem av dessa och gradera dem i 1-5, där ett var det mest störande momentet.
Efter det skulle vi gradera varje störning för sig hur störande den är.
Mina fem värsta störningsmoment som irriterar mig och får mig att tappa koncentrationen under aktiviteter är:
1. När många pratar samtidigt eller när det är många olika ljud samtidigt - då kan jag inte göra något.
2. När jag blir avbruten av exempelvis min dotter som vill ha behovstillfredsställelse på en ggr.
3. När katten söker närhet, vill ha mat eller vill gå ut.
4. När jag kommer på något jag glömt göra och vill göra det nu för att inte glömma igen.
5. När jag får sms eller någon som ringer.
Det är medvetna val hela tiden att låta bli att avbryta det jag håller på med. Att medvetet inte svara trots det ringer eller när min dotter frågar något. Att sätta gränser både för mig själv och andra. Jag behöver faktiskt inte avbryta det jag håller på med om det inte innefattar liv och död. Och med dottern försöker jag berätta att nu gör jag det här, sen kan jag svara dig. Även om hon ibland blir irriterad och jag känner mig dålig, så är det ju bra, eftersom jag lär henne att sätta gränser.
Jag får ofta dåligt samvete för att jag inte orkar med katten när den vill ha uppmärksamhet. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av husdjur. Men jag har en bild av att när katten vill klappas då ska man släppa det man håller på med och vara tacksam att hon valde mig att komma till.
Graderingen Hur mycket störs du i allmänhet av dessa störningar?:
(Värsta tänkbara, väldigt mycket, lite grann, inte alls)
1. Värsta tänkbara störningen
2. Väldigt mycket
3. Nästan värsta tänkbara störningen
4. En ganska mycket
5. Lite grann
Sedan fick vi fundera över det som vi upplever som uppmuntrande eller stimulerande i vår vardag och skriva ner sådant och därefter välja 5 st. Jag valde dessa fem:
1. Egen tid i skogen, trädgården, läsa, måla etc
2. Tid med familjen i vardagen, i trädgården
3. Härliga stunder med dottern på tu man hand vid exempelvis: läggning, matsituationen eller mystid
4. Tid med sambon: pratar, kramas och när vi själsligt "connectar"
5. telefonsamtal och sms med vänner
Graderingen blev: Hur mycket uppmuntras/stimuleras du i allmänhet av detta?:
(Det bästa som kan hända, väldigt mycket, ganska mycket, lite grann och inte alls)
1. Det bästa som kan hända
2. Det bästa som kan hända
3. Det bästa som kan hända
4. Det bästa som kan hända
5. Väldigt mycket
I hemuppgift fick vi att under veckan ta vara på minst en uppmuntran och även fundera ut ett mål.
Kommentarer
När kommunhälsan ringde till mig och erbjöd tid klockan 8.00 det var enda tiden de hade så tackade jag ja fastän det är absolut sämsta tiden för mig. Måste ta det lugnt på morgonen har flera timmars startsträcka innan jag mår skapligt och kan börja tänka. Ett starkt invant mönster hos mig att inte respektera mina behov och ta dem på största allvar. Blir numera arg på mig själv i de situationer jag fortfarande inte gör det vilket jag ser som ett friskt tecken. Förut har jag inte ens reflekterat över det utan trott så måste det väl vara trots att det inte passar mina behov och att jag inte mår bra av det. Hade tänkt att allt måste ju gå, det är bara att göra.
Låter jättebra att känna av precis innan, och ha liksom en light-plan-B också OM du drar dit.
Faktum är att du kan göra hur du vill. Egentligen. Inget är "fel" eller "tabu", finns inga regler egentligen för hur bra eller balanserat man ska bete sig i såna här situationer. En del av mig skulle ju skratta och applådera om du kom in på ditt gamla jobb klädd som en banan med guldkedjor runt halsen och sa du hette Sean Banan och var utsänd av Galaktiska Kompaniet för att hämta rymdimperiets prinsessas grejor. :) Anything goes! Man måste inte dansa framåt två-tre, bakåt två-tre, i en diciplinerad wienervals, man kan göra en Loreen och dansa krabba från sidan. Boom!
Mrs Catglasses- Nu fick jag mig ett gott skratt. Hahaha har du en banandräkt att låna ut? Eller kanske en tapetdräkt som går i fulgult, så jag smälter in. Ja vi får se. Jag skulle bli lättad om jag kom iväg annars skjuter jag bara upp det jobbiga och bygger ännu större hinder.
Och tack för dina komplimanger <3 <3 <3