Tvång

Jag är absolut inte rätt person att uttala mig om tvång, jag har inte så mycket kunskap om det, mer än att jag varit på föreläsningar och hört andra berätta om det. Men vet att det finns en skala för hur mycket tvång man har. 

Min vän säger ofta till mig att hon tror jag har en lightversion av tvångssyndrom. Första ggr jag hörde det tänkte jag näää... det stämmer inte in på mig. 

Men sen har jag börjat se att det stämmer till viss del. Dels det där med tvångstankarna som jag kan ha ibland. Och sedan det att jag har kontrollerat i det yttre för att handskas med det inre. Och ibland har jag kontrollerat i det inre för att hantera det yttre. Men jag har aldrig upplevt att det ska ha varit ett tvång. Jag har vad jag vet inga ritualer som jag upprepar gång på gång.

Däremot kanske den där tanken/sanningen jag haft: att jag har ansvar över både mig själv och andra, gjort att jag till viss del tvångsmässigt tagit hand om andra framför mig själv. 

Jag störs av vissa saker, så som tavlor som hänger snett, mattor som ligger snett, när det ser osymmetriskt ut. Men mitt hem är långt ifrån perfekt, det är inte minimalistiskt, vi har tvärt om ganska mycket prylar. 

Just nu har vi en matta i hallen på övervåningen som inte ligger i mitten, ena sidan ligger mot väggen. Jag ser det hela tiden, många ggr om dagen men jag ska inte rätta till den. Det är min utmaning. Ingen annan störs av det. Det är inte hela världen att den ligger så.

Ingen tittar på mattan och tänker: "gud vad stökigt de har det, de har ju tappat alla koncept."

Jag har en känsla för färg och form. I vissa hem kan jag störa mig för att det inte finns någon harmoni. Kan inte beskrivas det bättre vad jag menar med harmoni, men det är en känsla. Det är nog därför jag så ofta möblerar om hemma eller möblerar om andras hem i huvudet eller sommarhuset vi har i släkten. Jag vill ha harmoni. 

Ibland kan jag bli orolig för bakterier. Särskilt när vi inte grovstädat på länge. Börjar jag tänka på hur det ser ut i golvbrunnen till exempel eller i handfatets undre del.... då händer något inom mig. Jag kan tycka det är äckligt att gå barfota i offentliga duschar, men jag gör det ändå. Så även om har dessa tankar så styrs jag inte av dem. De begränsar inte mitt levnadsutrymme.

Men i perioder av stor stress då har beteendet blivit mer synligt. Exempelvis att kontrollera att bilen verkligen är låst, kontrollera inte bara mitt arbete utan även andras. Jag har plockat, städat ur och sorterat för att bli lugn. Vet inte hur många förråd jag tömt för att lägga in samma saker men med annan ordning och känslan sen när det är klart. Den är liksom renande. 

Nu tänker jag att det har varit ett sätt att hantera oro och ångest. Och vad jag lär mig under stressbehandlingen är att det som varit mina sätt att kontrollera känslor och tankar bara hjälpt i stunden men inte i längden. 

Därför låter jag mattan ligga osymmetriskt i hallen. Tittar på den och tänker att det inte gör något. Den kan ligga så. Jag plockar upp min perfektionistiska sida hos mig själv i knät och kramar den tills den slappnar av. 

Jag tränar på att uppmärksamma när jag biter på mina läppar för det är också något jag gör utav oro/ångest eller om jag är törstig. Nu försöker jag upptäcka skillnaden, när jag gör det. Och låta bli det, men heller inte straffa mig själv om jag gör det. 

I denna stund slickar jag över de sår mina hörntänder orsakat i övre läppen....
Jag får acceptera att det är ett beteende jag har, ibland kan jag medvetandegöra det och ibland sker det per automatik.