Rehabmöte

Känner mig så värdelös att jag är en sådan som kostar samhället pengar och som inte kan jobba utan att bli sjuk. Jag känner att det måste vara något fel på mig, på min gensammansättning som gör att jag blir sjuk när andra inte blir det. 

Arbetsgivaren menar på att jag typ är överkompetent. Att vad jag än skulle jobba med så skulle jag vara duktig, då jag kan allt. Men det svåra är att hitta en tjänst som inte gör mig sjuk, där jag kan ha bra hälsa samtidigt som jag jobbar. 

Jag känner mig inte överkompetent, jag känner mig inte bra på något. Jag har helt tappat självförtroendet. 

Men mötet med Fk, läkare och arbetsgivare gav ändå en plan som kommer kännas bra när jag landat i den. Just nu kan jag inte tänka klart. Känslorna tar över - det är sorg och skuld som jag känner. Jag önskar att det inte var mig de talade om. Jag önskar att jag var en vanlig arbetstagare som var osynlig, en där allt bara rullade på. 

Det är allt jag kan skriva nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Vår behållare av lust och vilja

Stöttandets konst