Randigt värre

Idag efter lämning stupade jag ner i sängen igen och sov 2 timmar. Känns som jag har betong i armarna. Ett tjutande i öronen som kommer och går och frusen till tusen. Även om dagen igår var bra så tar det på krafterna...

Idag ställer jag in min dejt med min kompis och hennes bebis för jag orkar inte. Jag vill jättegärna men kroppen säger ligg still, samla energi. 

Tips på bra tv-serie på svt play - 30 gr i februari. Såg precis sista avsnittet. 

Kommentarer

Tant H sa…
Dammsög i morse, vilade efteråt. Klädde på mig kläder som jag kan visa mig ut i, sminkade på lite mascara. Vilade. Blev skjutsad 11.30 för att träffa och äta lunch med två kära kolleger.Var mycket trevligt men har så svårt att koncentrera mig. Gick en promenad hem, kom efter en stund på att jag absolut inte gick långsamt, drog ner på takten och då kändes det bättre.

Känner att jag är så långt borta från min tidigare verklighet. Vill kunna leva mitt liv utan detta ständiga behov av vila som jag även behöver efter att jag träffar människor som jag tycker om och som ger mig energi.
Samlar man verkligen energi genom detta ständiga behov av vilande, jag har börjat tvivla på det. Tycker jag i så fall borde ha massor av energi vid det här laget.

Har också ett tjutande i öronen som kommer och går, är värst då det är tyst omkring mig.

Känner ett så otroligt behov av att bli frisk, det kanske är ett friskhetstecken.

Fröken F sa…
Jag tror jag ser det som att jag har en tunna i mig för energi, men den har varit så tom så länge fast jag fortsätt leva mitt vanliga liv på hög nivå. Så när jag vilar nu då fylls den otroligt långsamt upp och dräneras igen nästa dag. Men så småningom kommer den fyllas upp så att det finns energi att ta av hoppas jag. Annars tror jag att man lär sig att leva med den energi man är tilldelad.

Vår hjärna är sjuk, men den kommer återhämta sig så gått det går, och när den gjort det kommer inte alla dessa små aktiviter som hör vardagen till ta så mycket energi längre. Nu får vi nog bara acceptera läget och acceptera att det kommer ta tid.

Vad strongt av dig att träffa två kollegor för lunch. Jag hade nog inte fixat det ens idag. Inte två på samma gång och inte på stan. Och inte med en promenad efteråt.

Var snäll mot dig själv <3 så kommer återhämtningen gå snabbare tror jag.
Tant H sa…
Jag har svårt för att acceptera och därför kanske jag får för bråttom. Gör det jag egentligen inte orkar för att jag tycker att jag borde orka. Känner mig usel på det här med återhämtning, men nu ska jag vila hela fortsatta dagen och kvällen.
Fröken F sa…
Tänk om det var jag - skulle du ha kallat mig usel? Det är inte lätt att lära känna sin kropp och sitt tillstånd. Man kommer tära mindre bra val. Men herregud tror du inte vi gör så gott vi kan? Det tror jag iaf. Vi kommer "misslyckas" men det måste vi för att veta var vår gräns går.
Tant H sa…
Tack för dina tröstande ord. Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid