Plötsligt händer det...
Tacksam att det var på en helg där min sambo är ledig. Gick upp relativt tidigt tillsammans med familjen och åt en härlig frukost. Förmiddagen flöt på bra. Jag tog en kort promenad med dottern och sedan plockade jag lite i trädgården och vilade om vartannat.
Mest satt jag och tittade på när min sambo slet, jag njöt av grönskan i rabatterna och att vi har en ledig helg tillsammans. Vi pratade framtida projekt och drömde lite tillsammans.
Innan lunch blev jag så frusen och kände mig inte alls bra. Som ett spöke satt jag och åt mat. Sambon kommenterade att jag typ såg döende ut. Efter lunch tog jag en kokhet dusch och sedan la jag mig under duntäcket med morgonrocken.
Därefter gled jag in och ut ur ett nästintill medvetslöst tillstånd där jag inte kunde röra på mig, inte tänka och knappt öppna ögonen. Nu har jag klivit upp efter 5 timmar i det tillståndet. Tjutandet i öronen har försvunnit men jag har synrubbningar/aura som jag brukar kunna få vid migränattacker.
Det är så enormt svårt att veta var ens gräns går. Jag läste bloggen tankar om utmattning där skribenten gjort liknelsen utmattning vid en kraschad bil. Den var riktigt bra, hade inte kunnat skriva det bättre själv: Varför blir en del friska så snabbt?
Trots förkylning har veckan varit helt okej. Jag utmanade mig själv verkligen med en middag på restaurang och konsert en kväll och fick lida av det dagen efter men under tiden hade jag det trevligt och njutningsfullt. Även om jag inte kan uppbåda muntlig entusiasm så kände jag en glädje inombords.
Under veckan som gått har jag även fått tillbaka kreativitet. Inte egen skaparglädje men lusten och koncentrationen att börja färglägga igen. Min vän gav mig Liselotte Watkins målarbok och den inspirerar mer än blommotiven jag tidigare färglade. Nu kan jag också ägna mig helt och fullt åt det, jag behöver inte samtidigt lyssna på en ljudbok exempelvis.
Jag har också lagt ett 1000 bitars pussel och kunnat sitta i timmar koncentrerat still. Det har dock varit svårt att begränsa mig. Att tänka att den kan få ta tid, det behöver inte bli färdigt på x antal dagar. Men nu ligger det där färdigt och jag har beställt hem två stycken till.
Jag har fortfarande elak hosta kvar och är täppt och snorig - hoppas snart det lättar.
Mest satt jag och tittade på när min sambo slet, jag njöt av grönskan i rabatterna och att vi har en ledig helg tillsammans. Vi pratade framtida projekt och drömde lite tillsammans.
Innan lunch blev jag så frusen och kände mig inte alls bra. Som ett spöke satt jag och åt mat. Sambon kommenterade att jag typ såg döende ut. Efter lunch tog jag en kokhet dusch och sedan la jag mig under duntäcket med morgonrocken.
Därefter gled jag in och ut ur ett nästintill medvetslöst tillstånd där jag inte kunde röra på mig, inte tänka och knappt öppna ögonen. Nu har jag klivit upp efter 5 timmar i det tillståndet. Tjutandet i öronen har försvunnit men jag har synrubbningar/aura som jag brukar kunna få vid migränattacker.
Det är så enormt svårt att veta var ens gräns går. Jag läste bloggen tankar om utmattning där skribenten gjort liknelsen utmattning vid en kraschad bil. Den var riktigt bra, hade inte kunnat skriva det bättre själv: Varför blir en del friska så snabbt?
Trots förkylning har veckan varit helt okej. Jag utmanade mig själv verkligen med en middag på restaurang och konsert en kväll och fick lida av det dagen efter men under tiden hade jag det trevligt och njutningsfullt. Även om jag inte kan uppbåda muntlig entusiasm så kände jag en glädje inombords.
Under veckan som gått har jag även fått tillbaka kreativitet. Inte egen skaparglädje men lusten och koncentrationen att börja färglägga igen. Min vän gav mig Liselotte Watkins målarbok och den inspirerar mer än blommotiven jag tidigare färglade. Nu kan jag också ägna mig helt och fullt åt det, jag behöver inte samtidigt lyssna på en ljudbok exempelvis.
Jag har också lagt ett 1000 bitars pussel och kunnat sitta i timmar koncentrerat still. Det har dock varit svårt att begränsa mig. Att tänka att den kan få ta tid, det behöver inte bli färdigt på x antal dagar. Men nu ligger det där färdigt och jag har beställt hem två stycken till.
Jag har fortfarande elak hosta kvar och är täppt och snorig - hoppas snart det lättar.
Kommentarer
Mitt behov av tystnad blev också väldigt tydligt, klarar inte miljöer med mycket ljud och rörelse. Vi kom till en storstad, vilket jag inte klarade av. Blev som ett flipperspel i huvudet och stressen och ångesten blev för påtaglig. Vi löste det genom att åka till en lugnare stad vid havet och tog in på ett lugnt hotell i fyra dygn. Där fick jag aptit och kunde njuta av god mat vilket var länge sedan.
Skulle nog behöva bo på hotell under en lång tid. Vardaglig kravlöshet är vad jag behöver. Så fort jag kom hem så började det snurra i huvudet av allt som jag borde/måste göra men inte orkar.Mycket är inte ens nödvändigt att göra, men jag får en stressande känsla av att jag borde. Ska fortsätta jobba med mig själv rörande det.
Nu skulle jag vilja åka och köpa en blomma till mig själv för att jag klarade av att se till mina behov under vår semester.