Påfrestande vecka

Av -
Det väntar en påfrestande vecka. Idag har jag lämnat dottern och tagit blodprov, nu vilar jag, sen ska jag gå ut i skogen. Efter lunch ska jag ta tag i disken... 

 Imorgon lämnar jag också dottern och därefter har jag stressbehandling på fm och läkarbesök på eftermiddagen. Onsdag är min sambo och dotter hemma tillsammans med mig. På torsdag ska jag till terapeuten på fm och till massören på eftermiddagen. På fredag ska jag ha ett avstämningsmöte på vårdcentralen med arbetsgivaren, försäkringskassan och läkaren närvarande. 

 Och i helgen jobbar min sambo. Jag känner att jag börjar bli mer och mer stressad. Inatt sov jag illa och vaknade av att jag drar fingrarna genom håret nästan paniskt. Nedanför sängen ligger sedan en hög med hår som lossnat. 

 Förra veckan var i huvudsak en bra vecka. Idag är jag dock trött vilket inte är så konstigt med tanke på helgens kalas och det som väntar. Jag halvligger i soffan och lyssnar på tystnaden. Njuter. Men vill ta en promenad snart. Det får bli en mycket långsam och kort. Därefter vila, lunch, vila och diska. 

Kommentarer

Tant H sa…
Oj,inte konstigt att du känner dig stressad. Att ha tider att passa upplever jag som jätte stressande. Det är en sak av många som jag inte känner igen mig själv i.
Var till doktorn idag klockan 8.30. vilket jag sett fram emot då jag haft en rad frågor till henne, men var jätte stressad i morse. Ringa chefen får vänta till i morgon, orkar inte det i dag.Måste ta en sak i taget av det som ökar stressen.

Otroligt det du tar upp om håret. Jag tvinnar och håller på med håret i stort sett hela tiden, kan inte låta bli, har blivit som ett ticks. Har fått en liten kal fläck vid tinningen så jag måste sluta. Känner tyvärr inte samma lust och energi som igår, så idag får det bli mycket vila.
11 april 2016 kl. 11:36
Fröken F sa…
Jag vet, det är jättejobbigt med tider att passa. Det kommer bli en tuff vecka, det känner jag på mig. Jag är också nervös för flera av mötena som är under veckan. Man lever i sjukdomen men har fortfarande svårt att berätta om den för omgivningen. Hur den påverkar vardagen, en själv och framförallt vilka begränsningar man har. Rädd att de ska bestämma över huvudet på mig. Eller att man vill prestera under mötet och efteråt har inser man att jag var mer hurtig än vad jag känner mig. Att man visat vilja och inte ork....

Kolla upp: http://www.trichotillomani.n.nu. Jag ska fråga en vän som har det om hon vill skriva ett gästinlägg om det. Det är mer vanligt än man tror. En impulskontrollstörning som ofta blir värre vid oro och stress.
11 april 2016 kl. 12:19
Tant H sa…
Ja, visst är det lätt att i vissa sammanhang förställa sig och ramla in i gamla spår. Att vara tydlig med att man är sjuk och vilken funktionsnedsättning det innebär är inte enkelt. Jag blir rädd att andra ska tycka synd om mig, känner ett förakt mot min egen svaghet. Kan det vara bra att prata med läkaren innan, så hen kan finnas som stöd i att det handlar om bristande ork inte om bristande vilja.
11 april 2016 kl. 15:43
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer