Ödmjukt förhållningssätt

Vår psykolog som leder stressbehandlingen poängterar varje vecka att vi ska ha ett ödmjukt förhållningssätt till oss själva i ALLA lägen. Vad vi än känner ska vi inte skjuta det i från oss eller distansera oss för att glömma. 

Hjärnan fungerar så här: Vi har ingen papperskorg i hjärnan, vi kan därför inte slänga vissa tankar eller känslor i den och så finns de sen inte. När vi bestämmer oss för att skjuta något ifrån oss eller när vi gör saker för att glömma då måste hjärnan hålla koll på vad det var vi inte skulle tänka på eller glömma. Vilket resulterar i att vi tänker på det ännu mer. 

Därför ska vi notera vad det är vi tänker. Vi kan inte styra vad vi tänker, alltså innehållet i tankarna. Men vi kan välja om vi ska tro på tanken eller inte. Då ska man ställa sig frågan: är denna tanke hjälpsam för mig just nu? 

Om svaret är nej, då kan vi välja att inte tro på den. När vi enbart tänker något då känns det som att vi är det vi tänker. Såsom den hemska lamslående tanken jag är totalt värdelös/kass/usel/dum. När vi tänker så då känner vi oss värdelösa/kassa/usla/dumma. 

Därför är denna övning så bra som jag beskrev i inlägget om min tvångstanke på Ove Gardman. 

40 sek - säg högt: Jag är totalt värdelös/kass/usel/dum. Om och om igen.
40 sek - säg högt: Jag tänker att jag är totalt värdelös/kass/usel/dum om och om igen.
40 sek - säg högt: Jag noterar att jag tänker att jag är totalt värdelös/kass/usel/dum.

Och vips så kommer det kännas lättare för du har distanserat dig från tanken. Känslan kan då bli en annan. Ibland fungerar det inte, men det kommer iaf inte bli sämre, du kommer inte må sämre av att prova. 

När det kommer till känslor säger psykologen att man ska ta sin känsla i knät och hålla om den. Man ska säga till sig själv att det är okej att känna det jag känner precis just nu. Tänka sig känslan som en fyraåring som behöver tröst.

"De tankar och känslor du inte vill ha de kommer fastna hos dig"

När kroppen är uppe i varv, du har hjärtklappning, du är rastlös, spänd eller något annat. Då ska du ta till andningsövningar. Det behöver inte vara pretentiöst alls, Det räcker med att du låter blicken vandra runt i rummet eller där du befinner dig för att landa där och ta fem djupa andetag utan att forcera utandningen. 

Meditation, yoga, andningsövningar, mindfullness läker hjärnan visar forskning. Den träningen som blir av är den bästa, så inga piskor om du inte gör nån sån övning varje dag. Det är bara vi ambitiösa som blir utmattade, risken är att även återhämtningen blir en prestation med ångest och dåligt samvete när vi inte lyckas. 

Psykologen säger att gör vi andningsövning för att slippa känna ångest eller slippa tänka någon tanke fungerar det inte. Vi behöver alltid ha ett ödmjukt förhållande till våra tankar och känslor och inte försöka kasta ner dem i papperskorgen som inte finns.

Kopierat från vårt kompendium som vi har under stresshanteringskursen:

Om jag inte vill känna ångest

... så kommer jag att behöva kontrollera/känna efter om jag har ångest...

... vilket leder till att jag både kommer att få ångest och bli känsligare för ångest!

Att kämpa emot - (distrahera sig, ignorera, förtränga, skämta bort, fly, intellektualisera och analysera) - Leder till ökad övertygelse om att oron/ångesten är oövervinnerlig och farlig.

Vi ska inte bekämpa/bota vår ångest - vi ska lära oss hantera den/leva med den/ vi är inte vår ångest - vi har den - ibland.