Kom ut ur garderoben igår

Det började med att jag skrev ett inlägg på Facebook med lustiga undertoner på morgonen, under dagen som ni vet började jag må sämre. Så tänkte jag på kvällen. På Facebook vet de inget om min vardag. I inlägget imorse verkade jag ha en mysig och bra dag. Att allt sedan förändrades så snabbt det vet bara jag och min sambo. Jag är emot att bara publicera den lyckliga sidan av livet. 

Så jag bestämde mig för att berätta hur eftermiddagen blev. För att dela med mig, för att skapa förståelse och för att nå ut till andra i riskzon. Jag kan inte hjälpa andra men jag kan med min historia kanske få dem att öppna ögonen och för sin egen skull ta ett stresstest. 

Jag fick så sjukt mycket kärlek för det inlägget. Blev alldeles rörd. Så idag skrev jag ett längre inlägg som tack för all omtanke och kärlek och en uppmaning att se över sin egen stressnivå med tips på bra test. Även det inlägget fick mycket uppmärksamhet. 

Det verkar vara så att man generellt inte "skyltar" med sin utmattningsdiagnos. Med jag har inget att skämmas för. Jag är sjuk. Jag kan bara skapa förståelse om jag räcker ut min hand först.

Människor vet inte hur de ska bete sig. En del försvinner i omtanke, en del i rädsla... Några stannar kvar och ställer upp så mycket de kan. Några är ärliga med att de inte begriper men att de ändå vill vara ett stöd. De människorna skulle jag inte klara mig utan. <3 <3