Deppig?

Jag känner mig mer och mer deprimerad, men jag vill inte riktigt ta i det. Jag har förstått att det inte är ovanligt att en utmattning övergår i en depression. Varför jag tänker så är att jag inte har lust till något. Inget som förut var kul är kul längre. Jag ser liksom inte fram till något. 

Jag känner bara en enorm trötthet och orkeslöshet.

Det kanske är för att jag är trött och utmattad... Inget blir ju bättre av ytterligare en diagnos, det kanske bara är att go with the flow och inte intellektualisera mina känslor. Så här känns det idag. Det är okej att inte ha lust, att inte ha ork. 

Hos läkaren gick det bra, fick fortsatt sjukskrivning till slutet av maj. Med läxa att röra på sig varje dag. Ingen prestation utan för att det är viktigt, för man mår bättre. Så tio min om dagen trots att orken inte finns. Jag vet hon har rätt, jag har slutat med det. Så när jag parkerade bilen hemma idag så gick jag en lugn promenad runt kvarteret på ca 10 min.

Jag var mycket ärlig med min läkare och vi hade ett bra samtal. Hoppas att avstämningsmötet på fredag går bra.  

Kommentarer

Tant H sa…
Min terapeut säger att jag försiktigt ska börja ta upp sådant som jag tidigare tyckte om att göra. Att sakta återhämta det trots att jag i dagsläget inte har någon lust. Att göra lite av det som tar emot för att känna glädjen då jag gjort det, och utav det få mer energi. Jag försöker men det tar så mycket energi att jag är helt slut efteråt och att känna glädje är inte min starkaste sida just nu.

Att vara utmattad är för mig att vara deprimerad. Ingen ork vilket bidrar till nedstämdhet och oro över framtiden. Lättväckt ångest, skjuter upp det lilla minsta till i morgon och då blir det inte heller gjort. Känner mig deprimerad över att jag inte känner igen mig själv, att jag varken vill eller orkar göra det jag troligtvis skulle må bra av. Att ha tappat så mycket av mina tidigare funktioner. Att hela tiden tänka på vad orkar jag, vad kan bli möjligt idag.Det positiva är att min doktor säger att utmattning och depression går över, det kommer att kännas bättre och bättre, vi tror på det.
Fröken F sa…
Ja vi tror på det :) Skönt att jag känner igen mig i hur du fungerar. Jag tror jag börjar tappa tålamodet nu, det kommer kanske med ljuset och våren som tidigare varit en tid för förändring. Nu ser man det man skulle vilja göra men orkar inte ens ta ett första steg för att få det gjort.

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid