Vad lite jag känner min kropp

Av -
Sjukstugan fortsätter. Skillnaden idag var att jag sovit hela natten och inte kräks sedan kl 4 inatt när jag var uppe och kissade-hostade-kräktes. Jag fick sova till 10:50 och låg i sängen fram till 12:15 när jag var nere och gjorde tre mackor med äppelskivor. Sedan tillbaka i sängen igen. Därefter tog jag en dusch och klädde på mig kläder. Vi satt ute på framsidan i solen i ca 1,5 timme medan Hilma lekte runt. Därefter var det dags att vila igen och jag la mig i sängen. Vid 18:00 började jag må jättekonstigt. Jag fick superont i ryggen och rumpan på höger sida, började frysa och var hungrig, bajsnödig och spyfärdig allt på samma gång. Sambon gjorde i ordning en tallrik som jag åt i sängen med täcke på och dubbla tröjor, ändå frös jag så jag skakade. Sedan somnade jag och när jag vaknade ca 1,5 timme senare tog jag tempen och hade 39 graders feber. Nu har jag klätt av mig istället och tagit två alvedon och väntar på att de ska verka. 

 Ändå låg jag i sängen och tänkte att jag är bra ynklig... och vilken dålig sambo och mamma jag är som missar så många ögonblick med min familj nu för tiden, istället ligger jag här och spelar Facebookspel, vilket liv.... Jag skulle förstå om han ville lämna mig, jag är oduglig just nu. Han gör allt här hemma, mest hela tiden. Visst jag gör saker som inte syns när jag orkar, men ändå. Skulle han lämna mig skulle jag aldrig klara mig som ensamstående. Jag ska bidra med mer så småningom älskling, när vi är pensionärer gud vad jag kommer ta hand om dig istället. Om du gifter dig med mig ska jag aldrig mer klaga. 

 Så mycket negativa tankar... 

 Läxa till mig själv - ligga här och duga precis som jag är. Med söndertuggad läpp och feberrosor på kinderna. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer