Vad lite jag känner min kropp

Sjukstugan fortsätter. Skillnaden idag var att jag sovit hela natten och inte kräks sedan kl 4 inatt när jag var uppe och kissade-hostade-kräktes. Jag fick sova till 10:50 och låg i sängen fram till 12:15 när jag var nere och gjorde tre mackor med äppelskivor. Sedan tillbaka i sängen igen. Därefter tog jag en dusch och klädde på mig kläder. Vi satt ute på framsidan i solen i ca 1,5 timme medan Hilma lekte runt. Därefter var det dags att vila igen och jag la mig i sängen. Vid 18:00 började jag må jättekonstigt. Jag fick superont i ryggen och rumpan på höger sida, började frysa och var hungrig, bajsnödig och spyfärdig allt på samma gång. Sambon gjorde i ordning en tallrik som jag åt i sängen med täcke på och dubbla tröjor, ändå frös jag så jag skakade. Sedan somnade jag och när jag vaknade ca 1,5 timme senare tog jag tempen och hade 39 graders feber. Nu har jag klätt av mig istället och tagit två alvedon och väntar på att de ska verka. 

Ändå låg jag i sängen och tänkte att jag är bra ynklig... och vilken dålig sambo och mamma jag är som missar så många ögonblick med min familj nu för tiden, istället ligger jag här och spelar Facebookspel, vilket liv.... Jag skulle förstå om han ville lämna mig, jag är oduglig just nu. Han gör allt här hemma, mest hela tiden. Visst jag gör saker som inte syns när jag orkar, men ändå. Skulle han lämna mig skulle jag aldrig klara mig som ensamstående. Jag ska bidra med mer så småningom älskling, när vi är pensionärer gud vad jag kommer ta hand om dig istället. Om du gifter dig med mig ska jag aldrig mer klaga. 

Så mycket negativa tankar... 

Läxa till mig själv - ligga här och duga precis som jag är. Med söndertuggad läpp och feberrosor på kinderna. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dermatillomani

Kvällsångest

Personlighet