Sociala medier

Ännu en tanke jag hade då jag ännu inte var drabbad: Hur /vågar/ utmattade och sjukskrivna personer uppdatera så mycket på Instagram och Facebook. Fina naturbilder, umgänge med familj och vänner etc. 

Nu när jag själv är drabbad så kan jag säga att det har varit min största kontakt med omvärlden. Det har varit enklare att umgås med skärm emellan än att träffas ansikte mot ansikte. 

Och nu tänker jag att varför skulle min vardag som utmattad och sjukskriven inte kunna visas. Existerar man bara när man arbetar? Är det liksom ett privilegium att då Instagramma lyckliga bilder från sitt liv?

På facebook är jag inte så privat men på Instagram har jag varit öppen med min sjukskrivning och mitt mående. Men också kunnat lägga upp bilder och text som inger hopp om bättre dagar, bättre tider.  

Nu åker jag bort några dagar och kommer inte kunna ventilera här. Det känns tråkigt när jag kommit igång så bra och hela tiden får nya uppslag att skriva om. Det var länge sedan jag utnyttjade med lust till att skriva. Detta känns bra. Livsnödvändigt faktiskt!

Ta hand om er därute. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dermatillomani

Personlighet

Kvällsångest