Hemska tankar

Ibland blir jag rädd för hur länge jag kan komma att må så här. Rädd att livet aldrig mer ska fungera för mig. Rädd att jag inte kommer tillbaka på en 75%. 

Alla säger att du aldrig mer blir den du var - det känns fine by me... 

men samtidigt är ju det enbart den referensramen jag har. Att tänka nytt - och föreställa sig något nytt är svårt. Jag försöker att hindra ångesten genom att tänka här och nu - jag vet inte vad framtiden har i sin ficka för mig. Men samtidigt bidrar det till att jag trycker undan ångesten och för ett tag så känns det bättre men sen kommer den tillbaka igen i full kraft. 

Det vi lär oss under stressbehandlingen är att acceptera ångesten och vara i den, inte värdera den som fel eller farlig och inte heller rätt eller ofarlig. Bara tänka nu tänker jag så här, nu känner jag så här. Ge sig själv en kram. 

Det är svårt men det är det jag ska försöka med för att inte överväldigas av alla rädslor. 


Kommentarer

Tant H sa…
Blir också rädd för att livet aldrig mer ska fungera. Men tänker, det måste det väl men inte som förut, och det är väl inte meningen.

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid