STOCKHOLM

Nu har det hänt i Stockholm. Ett vansinnesdåd, ett terrordåd? Rädslan galopperar i bröstet och när jag ser på mina barn så skräms jag halvt från vettet. Vad är det för värld vi lever i? Och så tänker jag på det som Sanna Lundell sa i Strömstedts. Att man måste komma till ro med allt lidande som finns i världen och ändå känna tillit till sig själv. Man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden. Livet är till för att levas. Livet är ett lidande, var det någon profet som sa. Ingen förskonas från lidande.

Men jag väljer att inte stänga mitt hjärta, jag väljer att inte låta rädslan styra. Jag väljer att bli ännu tydligare i min medmänsklighet.

Jag har gråtit så mycket, lyssnat på P1 och tagit in det som hänt. Lyssnat på ögonvittnen. Kollat på bilder, läst uppdateringar på Facebook. Från total chock till sorg, till något som kan liknas tillförsikt att det finns mer godhet än grymhet i världen ändå.

Så tacksam att ingen jag känner råkat illa ut. Tänker på alla som är direkt och indirekt berörda. Sverige i mitt hjärta, Stockholm i mitt hjärta och kärlek i mitt hjärta.

Fortsättning följer...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Ångestpåslag

Kvällsångest