Jag har en plan
De senaste dagarna har verkligen varit tuffa för mig och min utmattningsskadade hjärna. Men allt föll ändå på plats igår, ja kanske inte allt men mycket. Efter panikångestattacker, gråt och panik så skrev jag ändå i ett samlat tillstånd på anställningspapper för ett tremånaders vikariat. Personen i fråga var mycket vänligare än dagen innan i telefon. Och jag träffade chefen som jag pratat med tidigare som upprepade att det inte är några problem att ta föräldraledigt de två veckorna det handlar om och att hon vill anställa mig som vikarie inte som timvikarie. Några cigaretter senare landade jag i känslan av att fuldansa sig fram i livet just nu. Och att det är okej. Denna stress har fått mig att börja smygröka igen. Men inte varje dag, och kommer inte tillåta mig att bli beroende. Konstigt nog blir jag lugn av bara vetskapen att det finns ett paket här hemma. Det räcker ibland att tänka på det. Jag fick tid till psykosociala teamet nästa vecka. En person som under sommaren kommer ku...